Referat
Referat: Ytterby IS - Hönö/Björkö
Sanktanslutspelet har kommit till stan och de enda platserna som Skärgården lyckats knipa i år var våra träningskompisars, IFK Björkös P00:or, och vår egen. Till matchen hade vi en del bortresta: Torger, Ida, Ebba och Hilda. Det innebar också att vi hade fått ragga tag i en ny målvakt. Först var tanken att Johanna och Fille skulle dela sysslan, men innan match bestämde sig Johanna för att axla hela ansvaret själv.
Känslan innan match var riktigt go, men 5 minuter innan start så blev det lite jobbigt. I en situation som jag själv inte såg så trampade Johanna snett och fick så där RIKTIGT ont i foten. Distriktskapten Stephan (TACK!) var påpassligt där, dock inga ispåsar i medicinväskan (materialaren blev deporterad till älgjakten i Småland som straff), men ett rejält tryck och bandage på foten senare så sitter hon utanför plan.
Givetvis blir inte fokus det bästa med en sådan händelse strax innan match. Fille rycker dock in i mål och vi är på banan igen. Matchen startar ganska avvaktande. Vi får inte riktigt nypt fast bollen på Ytterbys planhalva (har glömt att nämna att det var motståndarna för dagen inser jag nu). Ytterby är nog för övrigt det enda laget vi mött i år, som trots att de hade 5-6(?) avbytare ändå hade ännu fler ledare/tränare vid sidan - inte lätt att konkurrera ut ljudnivå på dem kan jag säga, men jag försökte...
Som sagt. Inget bra bollrull första 10 minuterna, men ändå så kommer vi till ett par riktigt välartade chanser. I de avgörande lägena smiter dock bollen över, tätt utanför stolparna eller som en lyrboll till målvakten. Åt andra hållet händer det inte så mycket, endast några sådana där fjösbollar som man brukar få med ett underhandsslag med det platta racket i brännboll ni vet.
Nåja, tjejerna fortsätter att jobba och slita med endast en avbytare. Men alltför ofta blir det enmansjobb istället för tandemcykling eller 10-tjejarodd. Det hjälper inte att jag står och förmanar och gormar som en vakt på en romersk galär. När årorna går i otakt så hjälper det inte om styrkan och kunnandet finns i varje åra - båten snurrar bara runt, runt ändå...
Kämpandet och slitet resulterar i några halvchanser till, men inte något riktigt farligt innan domaren blåser för halvlek. Domaren, ja... Det blir en konstig match med lite märkliga domslut. I början försöker man inte hetsa upp sig för att hon blåser offside varje gång någon av våra tjejer får bollen i fritt läge. "Hon hade säkert rätt", "Det är så svårt att se härifrån". Men när hon konsekvent blåser offside varje gång det finns den minsta tvekan och när tjejerna gång efter gång själva känner att de är onside, så blir det frustrerat. Frågan är vad som är bäst - en domare som heller fäller än friar på offside, eller en som gör tvärtom...?
Efter halvlek fortsätter spelet tugga på. I andra får vi faktiskt se början till något som kan liknas vid spel. Vi sätter större tryck på Ytterbys planhalva, men det är i korta sekvenser. Däremellan är det 4-5 minuter av inkast vid kanten igen, som ibland pangas så långt bort att man blir nästan orolig för kön in till Lasse på Heden alternativt de som hade varit på söndagsmässa i Hedendomen. Det finns också ett par riktigt klara chanser som helt enkelt skulle vara mål en vanlig dag på jobbet.
Mot slutet av matchen verkar det som Ytterby tröttas och vi kommer fler gånger in i boxen, men Ytterbys insats ska inte alls förringas. De är ett bra lag, som framförallt har ett riktigt bra organiserat försvarsspel med snabba spelare som gjorde det svårt för våra anfallare idag. Den frustration som Tilda, Elinjoh och Lisa kände resulterade också allt som oftast i att de kom ner och hämtade boll på mittfältet eller ännu längre ner vilket innebar att vi fick allt längre och längre till mål och inte någon riktig fart framåt.
Med några minuter kvar av matchen så börjar Ytterbys ledare kommendera långskottstaktik mot vårt mål och ett av dem är såååå nära att resultera, men det singlar ner i ribban hos Fille och studsar bort igen. Svettigt där! 0-0 slutar därför hela tillställningen och lotteriet straffläggning tar vid. 5 straffskyttar stegar fram: Fille själv, Tilda, Elin, Emma och kapten Vicky.
I snabb resumé är det detta jag kommer ihåg av straffarna: Fille sätter sin placerat, men lite lugnt rullat. Ytterby dunkar upp sin i krysset, Tilda lirkar in den på samma vis som Fille, men i andra hörnet, Ytterby dunkar den i samma kryss som innan, men bara millimetrar från stolpen denna gång, Elin placerar in sin straff ganska mitt i mål, Ytterby dunkar sin i ribban, Emma sätter den högt i mål med en hästspark och sedan börjar nervspelet.
Ytterbys tjej stegar fram, sätter foten under bollen och den flyger i nätet bakom mål. Alla jublar och tror att det är färdigt, men då tar domaren ett sådant där märkligt beslut igen och menar att Fille stod framför linjen med en halv fotsula när bollen slogs. Straffen slås om och då går den in. Dags för Vicky. Hon tar inte mycket sats (har ni sett Sokrates i VM 1982 så vet ni vad jag menar) är ganska stressad fram till boll och den går också mitt på målvakten som gör en benparad och alla tror att det är en förlorad straff. Men på något underligt vis får bollen backspinn, går rakt upp i luften, studsar en gång framför mållinjen och vrider sig välförtjänt in i mål. Sicken pärs!
Vi är vidare på straffar, men efter riktigt läskigt passningsspel. Kvadde-övningar är därför det som väntar på träningarna måndag och onsdag. Vi måste få upp passningstempo och -säkerhet för att kunna spela vårt Hönö/Björkö-spel. Svåra (a.k.a. långa) bollar på Bengt ska undvikas, kanterna måste utnyttjas och sidledspass på 1 meter förbjudas.
MEN ni ska ha all heder tjejer att ni kämpar er igenom den här matchen. Frustrationen lös igenom på flera håll, men det tog aldrig riktigt överhanden. Ni försökte ändå matchen igenom!
Nu väntar välkända Tölö i semin på torsdag. Vi vet att vi måste snäppa upp oss minst en nivå och vi vet att vi kan göra det. Då har vi förhoppningsvis också ett par spelare tillbaka från utflykter på annat håll. Dock fick jag rapporter från Östra ikväll att Johannas fot är röntgad, ingen fraktur är konstaterad, men däremot en rejäl stukning. Kryckor, sjukgymnastik och ingen träning på ett tag ordineras. KRYA FORT Johanna önskar vi alla!
TACK också till dagens lån - Lisa och Elin. Ni slet och kämpade som alltid på ett fantastiskt sätt!
Publikstödet denna dag var också lovvärt. Trots att en del hade en hård kväll/natt bakom sig klarade alla medelålderskroppar sig förvånansvärt väl under pärsen som denna match blev. I minne bevarat är också Stefans Lysells svar på Ytterby-tränarens mantra vid deras hörnor "TRYCK IN DEN!!!" - "NEJ, TRYCK UT DEN!!!", blev svaret.
YOLO SWAG på er alla!
